Göteborgsposten – 31 augusti 1860, sida 1

sjelfva de dvärgaktiga palmerna skakade sina gråaktiga tofsar. Flamingon med sin scharlakansröda fjäderskrud och ibis med sina med svart kantade hvita vingar flögo under gälla skri öfver oasen. På långt afstånd helsade schakalen mörkret med sitt skri, blandadt med hyenans rytande. Marc och hans kamrat uppnådde oasen, och hästarne som kände vattnets närhet, sköto längtande ut sina välformade halsar. Plötsligt stannade indierns häst, sänkte hufvudet ned mot marken och började frusta. Ryttaren lutade sig framåt, för att se efter hvad det kunde vara, som så oroade hans gångare, och såg då ett litet djur, stort som en ung katt och med fläckigt skinn, mera rulla än gå i gräset. — Ah, utropade indierh, en panther! Han hade icke väl hunnit säga detta, förrän ett häftigt rytande genljöd i ödemarken och en stor panther kastade sig med ett språng ned från stammen till ett jättelikt palmträd. Det var en hona, som nyss svalkat sig vid källan och hvars unge indierns häst varit nära att krossa under sin hof. Hästarne stegrade sig vid detta hemska rytande och vidgade näsborrarne, under det deras yfviga mahnar reste sig. De arma djuren tycktes isas af förskräc