Göteborgsposten – 30 augusti 1860, sida 1

— Är du ej son af Profeten? utropade indiern förvånad. — Nej! — Du är icke någon rättrogen ? — Nej! — Hvad är du då? — Jag är kristen! Då den unge mannen med stolt ton afgifvit detta svar, tryckte han lansen hårdt i handen, som om han väntat sig ett anfall, emedan den titel, han nyss gifvit sig, flere gånger ådragit honom fiendtligheter af ödemarkens invånare. Men indiern gjorde ej någon mine af att rättvisa sin interlokutörs tanke. Han häftade på honom en förvånad blick och betraktade honom med djup uppmärksamhet; derefter tillade han halfhögt, ehuru denna gång på förträfflig och ren franska: — En kristen arab, det är något eget! I — Jag är ej någon arab! inföll han lifligt och ombytte äfvenledes språk, i det han uttryckte sig på god franska. Indiern gjorde en så tvär åtbörd af förvåning, att hans häst, som kände en våldsam ryckning i tyglarne, häftigt reste sig. — Ni talar franska! utropade han. — Som ni hör. — Och ni är ej arab? — Icke mera än jag är musulman.