Göteborgsposten – 28 augusti 1860, sida 4

Om Tandhalsband dv Oo a Anm a för små barn, Menniskokroppen har, innan den når sin fullkomliga utveckling, itskilliga öfvergångar att genomgå, som alla mer eller mindre gripa in i det organiska lifvet. Den betydelsefullaste af dessa är Barnens Tandperiod, som omfattar tiden från 5:te månaden till 3:dje året, hvarunder barnet är utsatt för många och ganska häftiga sjukdomar. Under denna period vill barnet gerna sticka fingrarna, eller hvad som helst det får tag i, i munnen, och synes detta lindra smärtan, hvarföre man gerna ger barnet ett stycke violrot i handen, att efter behag tugga derpå. Vanligen lida barnen under tandperioden af diarrhee, som emellertid, då tandsprickningen går lugnt och obehindradt för sig, icke har några menliga följder. Komma deremot tänderna fram under försvårande omständigheter, så blir diarrheen häftigare, och anfallen deraf återkomma oftare; den föda barnet intagit går osmält bort och försvagar det; uppkastningar, hosta och ryckningar tillkomma; munnen blir brännande och saliven flyter ymnigare, och som oftast följa ännu svårare olägenheter, såsom ihållande feber, intflammation af tandköttet, kjörtlars och mandlers uppsvällande, anfall at qväfning, kramp c., hvilket allt ofta kan blottställa och verkligen göra slut på barnets lif. Till underlättnad vid denna delaf lifsutvecklingen har man rekommenderat och användt mångfaldiga medel; men intet har visat sig så hastigt och ofelbart verkande, som de af oss uppfunna och af oss ensamt förfärdigade