Göteborgsposten – 28 augusti 1860, sida 2

Kort innan solnedgången infann sig en mulåsnedrifvare, som förde hans saker och fått sig hans adress anvisad af sergeanten vid Nya Porten. Sedan den unge mannen afskedat bonden, kallade han på fru Perine, som genast skyndade upp till sin nye hyresgäst. Hon var ett vackert fruntimmer, af tretio till tretiofem års ålder. — Ni vill säkert supera, nådig herre, ty det är sent? sade värdinnan och ställde facklan på ett bord. — Min själ, jag tänkte derpå, men jag känner nu att ni har rätt; min mage skriker af hunger! svarade baronen leende. — Hvad får jag servera er? — Hvad ni behagar, min sköna värdinna. Fru Perine började läsa upp en hel matsedel. — O, min bästa fru, afbröt Marc. Hvem tager ni mig för? Min börs tillåter mig ej några läckerheter och litet vildt är nog för mig. — Men en butelj godt Anjouvin åtminstone? — Nåja, låt gå för vin då! Den värda frun försvann och skyndade utför trappan, som genast suckade under hennes steg, hvilka vi, om det ock låter oartigt, icke kunna kalla lätta. Fem minuter derefter var bordet serveradt såsom Marc önskade.