Göteborgsposten – 28 augusti 1860, sida 2

— De Bernac! dAumont! Diana! mumlade han inom sig, ty hans läppar rörde sig icke. Jag skall således få se dem alla tre ännu i dag. Min mission är börjad. Men det återstår mig att få reda på ännu en person. Ah, lycka och hopp åt dem, som ha älskat min far! men olycka och hämnd åt dem som dödat honom, åt dem som förstört min barndoms glädje, åt dem som af min ungdom gjort en lång och smärtsam tortyr. Derpå tillade han: — Österländningen har hållit sitt löfte; han har icke bedragit mig. Det var han, som bar munkkåpan; men den andre karlen, som gick förbi mig ...denne man, som synes mig ha intagit så stor plats inom mina drömmar, hvem är han? — Nå, huru är det med er, baron? ni säger ingenting! inföll La Guiche och klappade sin kamrat förtroligt på axeln. Inom tre minuter skola vi vara i sjelfva Paris. VIII. Marc. Det lilla rum baronen hyrt af fru Perrine, en niece till den gamle sergeantens kusin, var mycket anspråkslöst, men baronen hade dock antagit det, såsom en man, hvilken ej är van vid någon utomordentlig komfort.