Göteborgsposten – 28 augusti 1860, sida 2

Alltsedan baronen lemnat La Guiche och dHerbaut, tycktes han vara rof för djup eftertanke. Sittande framför bordet, var han i början helt och hållet försänkt i sitt grubbel, och började efter en liten stund sin måltid, utan att dock synas fästa den ringaste uppmärksamhet vid hvad hans hand, mun och mage gjorde. Själen var synbarligen långt ifrån att sysselsätta sig med kroppen och baronen egde ej det ringaste medvetande af hvad han åt och drack. Efter en stund steg han upp, gick bort till kofferten, som han öppnade, och tog upp derur en liten bok af pergament, hvars permar voro nötta och tycktes utanpå ha blifvit frätta af elden. Dessa märken och förödelser på åtskilliga ställen, tycktes äfven ha skadat en del af innehållet. Baronen gick tillbaka till sin plats och lade boken på bordet. — Inom två timmar, sade han, talande med hög röst för sig sjelf, skall jag börja det förfärliga spel, hvars utgång skall fälla utslaget öfver min framtid och kanhända tillochmed göra ett slut på mitt lif! ... Låt se ... är jag väl rustad för striden? Har jag väl hela min styrka? Är jag i full besittning af alla mina själsförmögenheter? . . . Har jag icke glömt något? Kan intet hindra mig i min väg? (Forts.)