Göteborgsposten – 27 augusti 1860, sida 2

Article Image
9 an 992) La Al Vg 19 125,2271 I t14,2 219,99 Teater. Kalifens Äfventyr, lustspel med sång i 3 Akter, af Erik Bögh, lokaliseradt at F. Hedberg. Man göre sig i afseende på Kalifens äfventyr icke någon föreställning om att få se en af dessa tekniskt fulländade lustspel och komedier, vid hvilka fransmännen vant oss, och der handlingen är instängd inom ramen af några timmar. Tvärtom, förfaltaren gär helt ogeneradt sina tidssprång af tusende är, likasom tusende mil är för honom en bagatell. De teatervänner, som vilja att ett sceniskt stycke skall gå sin jemna gång, att scenen ej får vara någon tummelplats för en yster fantasi, der verkligheten skall idealiseras, men ej hoppa på tokeriernas styltor — de skola måhända bli missbelåtna med Kalifen, för formens skull; och de skulle ha rätt, om det gällde att dramatisera någon vanlig händelse eller karakter. Men utom det vanliga dramats gräns står den politiska komedien, hvars gisslande satir är en Aristophanisk, ej en Molieres. Denna har ej individens eller pluralitetens af individerna dårskap att risa, utan har på sin strafflista tidsandan, folket eller kasten. Det är från denna synpunkt betraktad Kalifens äfventyr är ett stycke af förtjenst. Det är en karrikatyr öfver vår tidsanda, som vrider och vänder sig, utan att veta hvad den vill, som pöser öfver sina glänsande storverk, men i krinolin; som strider och blöder för frihetens sak, men bär hänglås för munnen; som forhärjar och bränner, glödande af religiös fanatism, men är en sjuk man, som ej skrattat på sina fyratio år, ty den är för vis dertill. Vi gå alldeles som den store kalifen och se, huru allting böjer sig för vår makt, hurn naturen står, när vi behaga, till vår tjenst och kommer oss att göra underverk; helt naturligt tro vi oss vara visa: kalifens ord äro vishet, — men så kommer en plötslig slump, en lätt fjäderboll, ett litet mutabor och vänder upp och ned på oss sjelfva och hela vårt förstånd. Men Kalifens äfventyr har mer än denna ena sida. Den skarpa, gisslande satir öfver vissa högre upp belägna förhållanden, som genomgår hela stycket, äro vi ännu ej riktigt vana vid: de lätta fransyska creme-sakerna, der kärleken uppträdt i alla möjliga former, nu senast som demi-monde, ha länge varit vår spis och, såsom all föda hvilken till öfvermättnad förtäres, slappat vår andliga gom. Det kännes derföre att börja med litet eget, att få en så starkt kryddad anrättning med ens i sig. Men de verkligt komiska situationer, hvaraf förf. begagnar sig, för att kunna ge en släng här och en der, äro så besatta, så skrattmuskelretande, att sjelfva det särande försvinner och endast knappnålsstyngen kännäs. Men humorns själ är allvar under leendet, tåren gömd i vecken kring de till löje öppnade läpparne. En sådan sannt humoristisk, och derföre, om man nära tänker derpå, äfven tragisk scen ha vi, då kalifen störtas från sin inbillade höjd af visdom, skönhet och alla möjliga förträffliga egenskaper ned till den föraktade gycklaren, samt blir underkunnig om att han har ingen af de många för tjenster, för hvilka man fordom kröp för hans fötter och upphöjde honom till skyarne — di han står der, den fordom såsom han sjel trodde allsmäktige, försjunken till ett intet föremål tillochmed för otrogna hundars be: gabbelse. Man kan ej låta bli att skratta när han säger sitt: Jag ar dum! jag tillhör tredje klassen! men det är ett skratt med tårar 1 ögonen; man känner den inbillade menskliga storhetens fåtänglighet och bety: delselöshet, när menniskan räknar endast sig sjelf såsom något betydande, men icke andra vore denna storhet ock draperad i en kongl eller kejserlig purpur. Genom hela stycket framskymtar äfven Jude-emancipationens ide, hvilken tyckes vara den egentliga ledtråd, hvaromkring författaren sedan spunnit sina ordlekar, intall och satirer. Detta är styckets tendens och svaga sida, om ock mycket sannt och träffande säges i detta ämne angående de rättrognas oformliga yfvande öfver den mosaitiska stanmen. Men denna tendens är en föråldrad eller åtminstone ej med våra seder öfverensstämmande och derföre i en politiskt-dramaUU, JE H LÖ NERU oss 0,83 N NV. j2 Mulet

27 augusti 1860, sida 2

Thumbnail