Göteborgsposten – 25 augusti 1860, sida 2

med en ny vild rytning, hvilken dock denna gång framkallades af glädjen. Baronens värja hade trängt in i duellantens bröst. Stöten hade varit så häftig, att klingan till två tredjedelar försvann i såret. Grefve dOrnay vacklade, slog i luften med sina utsträckta armar, värjan föll ur hans hand ned till marken, han svigtade och föll tungt till jorden. Baronen hade, under loppet af en enda sekund, bisprungit den, hvars sak han omfattat, och besegrat hans fiende; han hade räddat lifvet på en menniska och gifvit döden åt en annan. Rusig utaf åsynen af blod och af raseri, hade han knappast träffat dOrnay, förrän han åter vände sig mot Bernac, och då han i sin ifver att få ytterligare slåss, icke märkte att grefven var i sin tur afväpnad, rusade han fram för att angripa honom. Men här kommo tvenne personer emellan. La Guiche hade hunnit resa sig upp. Förskräckt öfver den fara, hvari den, som han så sorgfälligt bevakade, nu sväfvade, lemnade Giraud sin iakttagelsepost och skyndade emellan de båda motståndarne. Slutligen hade äfven munken skyndat fram