till mötesplatsen, då han såg baronen angripa den försvarslöse grefven. — Hvad är detta? utropade Bernac och trodde sig blifvit offer för ett bedrägeri å motståndarnes sida. -— I den helige Gudens namn, frid och barmhertighet! sade munken och skyndade fram mellan de blottade värjorna, höjande öfver sig ett krucifix, som han drog fram från sitt bröst. — Låt vara, min far! sade baronen och ville stöta munken tillbaka. Men denne 3tod fast och orubblig; han lutade sig hastigt till den unge mannen; samt hviskade tyst i hans öra: -— I oasens namn i ödemarken Barca! Denna egna fras tycktes utöfva en slående verkan på den unge resenären. Han ryggade tillbaka och sänkte sin värja. — Han måste! tillade munken. Baronen betraktade forskande munken; men dennes kapuschong utgjorde en så ogenomtränglig mur, att han icke kunde urskilja den andliges anletsdrag. Bernac hade, utan att rygga ett enda steg tillbaka, tagit dolken i högra handen. (Forts.)