Göteborgsposten – 24 augusti 1860, sida 1

De sex ädlingarnes stålklingor korsade hvarandra. Bernac och La Guiche voro lika starka, de kände båda hvarann och deras allvarliga och lugna fäktning visade att de båda fienderna visste hvarandras förmåga. Markis dHerbaut, som litade på sin skicklighet, hade knappt känt de Benzevilles värja, förrän han föll ut mot honom med ett raseri och maskerade finter, hvilka säkerligen skulle kunnat förbrylla äfven en skickligare motståndare än hans. Emellan dessa fyra tycktes derföre striden vara nästan jemn och det var svårt afgöra, åt hvilken segren skulle luta. I afseende på baronen och dOrnay tycktes ställningen i första början vara mycket olika. Undet det grefven föll ut med denna lätthet och säkerhet, som är så vanlig för en duellant, hvilken är säker om att kunna affärda sin man, drog baronen sig tillsammans med mjukheten och vigheten hos en panther, hvilken står i begrepp att kasta sig öfver sitt rof. De båda värjorna korsades, men baronen lutade sig ned, så att motståndarens värjspets endast träffade tomrummet ofvan baronens hufvud. — Hvad är detta för ett nytt stridssätt? utbrast grefve d Ornay och parerade blixtsnabbt