slutligen proportionerna af en i galopp framåtilande ryttare. Denne följde vägen till Paris, som mynnar ut vid Porte Neuve och var ingen annan än baron Marc de Grandair. Munken hade vid åsynen af den svarta punkten sprungit upp som en fjäder. Han tog ur fickan en kikare, som han förde till högra ögat. Han granskade den unge resenären, som red längs floden. Hans kropp undergick en nervös skakning och ett doft rop undslapp hans läppar. När den unge baronen, för chevalier La Guiches och markis dHerbauts ankomst, red utför flodbrädden, för att sätta i verket sin vansinniga id6 att rida genom Seinen, tycktes munken, som ej kunde ana orsaken till denna rörelse och debatten mellan den resande och den gamle sergeantan, vara rof för den lifiigaste rörelse. Och när derpå den unge mannen kastade sig i floden, gjorde den andlige ett språng framåt, som om han velat sjelf rusa uti för att hjelpa den djerfve ryttaren. Lugnad af den unge ryttarens djerfhet oeh kallblodighet, återtog han snart sin observationspost. (Forts.)