Göteborgsposten – 23 augusti 1860, sida 1

hvilken kan genast läsa ett De profundis för dem af oss, som deraf ha behof, sade de Benzeville och helsade med handen på markis dHerbaut, som redan dragit sin värja, samt visade på munken. — Till er tjenst! svarade dHerbaut skrattande. Men vi kunna vara säkra om, att den gode patern ej skall komma och störa oss. Låt oss derföre vara lugna och icke förspilla en dyrbar tid! en garde, mina herrar! — En garde upprepade de fem andra. De sex stålklingorna glindrade i solskenet. I detsamma slog berhardinermunken, vare sig med öfverläggning eller af en slump, hastigt igen sin bok, lät den glida ned i sin stora rockficka, gick in i en all nästintill och närmade sig det ställe, der striden egde rum. Derpå ljöd bakom grefve de Bernac ett lätt prassel; en hagtonshäck kantade denna sida af den lilla kullen. — Grenarne, försigtigt skilda åt af tvenne starka händer, fördes åt sidan och mellan dem glänste i skuggan ett nyfiket öga. Ingen af de sex stridande hade märkt allt detta. Munken hade emellertid anländt till Pråaux-Cleres på samma gång som hrr de Bernac, dTOrnay och de Benzeville. Denne munk var ej någon annan än den