Göteborgsposten – 22 augusti 1860, sida 2

sentera er för Hans Katolska Majestäts ambassadör, Don Pedro de Toledo, med hvilken jag står på den förtroligaste fot. — Bravo! jag tackar er. — Det är således afgjordt, såframt icke... — Såframt icke? . . . upprepade baronen oroligt. — Såframt icke en af oss eller vi båda bli qvar här på platsen. Den unge mannen gjorde en åtbörd, som tillkännagaf, huru stort förtroende han hyste till sig sjelf och sin kamrat. — Och grefve de Bernac kommer väl äfven med på balen? återtog han. — Ja, om, som sagdt, La Guiche tillåter. — Och ståthållarens dotter ? — Fröken Diana? — Ah, heter hon så? — Ja. — Hon kommer äfven dit? — Javisst. — Då skola vi i afton gå på balen, min bästa markis. Men ännu ett ord. Denne de Bernac är således i slägt med ståthållaren, efter han kan gifta sig med dennes dotter? — På visst sätt. Grefven är af gammal bretagnisk familj, som blott ett halft sekel bott i Picardie; och hr dAumont är af bourgognisk adel.