Göteborgsposten – 21 augusti 1860, sida 3

Från Utlandet. Huru sväfvande och ovissa ryktena än äro, förblir det dock ett faktum, att ett blossande krig är i full gång mellan Garibaldi och kung Bomba, der krigslyckan stundom är vexlande. Tyvärr tyckes det som neapolitanska folket sjelft ännu ej är eldadt för frihelens sak, så aut det vågar stå en frisk dust med tyranniet. Det vill troligen, i likhet med sicilianarne, helst se att andra blöder för deras sak och tillkämpar dem hvad de så väl behöfva. I afseende på de olika krigsrörelserna förmäla telegrammer från Faro under d. 13, att sicilianske ångaren Uastiglia samma morgon sökt uppfånga en neapolitansk ångare, men ej lyckats i sin plan. Natten förut landsatte ångaren Veloce en bataljon Garibaldiska frivilliga i Calabrien. Neapolitanarne underhöllo en stark eld i en half timmes tid. Scalias artilleri hade, då telegrammet afgick från Messina, ännu icke lemnat Sicilien. Neapolitanarne ha, om ryktet besannar sig, en ytterligare fläck på sig. Det heter nemligen, att man i Messina arresterat en Calabresare, som vid undergånget förhör erkänt sig ha blifvit besoldad af grefve Aquila, för att mörda Garibaldi. Det är feghetens vanliga utväg, att vilja begagna lönnmördarens dolk, då den öppna striden ej längre lemnar utsigt till seger. Konung Frans har dessutom, öfvertygad om att ett parlamentariskt votum skulle helt öppet störta honom från tronen och gifva folksuveränitetens helgd åt revolutionen, som han just af alla krafter söker att bekämpa, nu enligt Turiner-regeringens tidning Opinione afd. 16 Aug. låtit tillkännagifva, att valkomiteerna skulle upplösas. De liberala personer, som sökt hålla dynastien under armarne, måste derföre troligen stryka på foten, sedan de nu sett sina bemödanden vara förgäfves. Itider sådana som dessa och i ett upprördt land äro dylika ansträngningar visserligen alltid välvilliga, men jemväl gagnlösa. Turinertidningen tillägger äfven, att ,fastän underrättelserna från Neapel ej omförmäla någonting bestamdt angående Garibaldis landstigning på fastlandet, tyckes det likväl icke desto mindre vara säkert, att han verkligen lyckats landstiga. Att man öfverallt anser Garibaldi snart skola angripa Neapel, finner man bland annat äfven af ett annat telegram från Triest, der det säges, att erkehertig Maximilian afrest till Pola i Istrien, för att derifrån afsända ytterligare en fregatt till Neapel, der man börjar än allvarligare frukta för Garibaldi. Af allt detta synes det emellertid som att vi snart skola erhålla vigtiga och afgörande underrättelser från södra Italien. Bredvid detta pågå alltjemt Sardiniens ifriga rustningar, hvilka utan tvifvel bebåda, att Piemontesiska regeringen ej skall anse det indiskret, att med sig införlifva det Italien, som Garibaldis svärd och revolutionens fackla eröfrat. Men för att kunna detta, måste det vara på sin vakt mot Österrike, som äfven å sin sida, efter hvad ock synts förut, gör sig beredt att motstrida i det längsta sitt utträngande ur Italien, hvars jord indruckit så ymnigt af dess bästa och ädlaste söners blod, som spillts på herrskares beftallning och med ärelystuadens advokatoriska förevändning. Frankrike har för lågt pris sålt till Piemont ej mindre än 50,000 gevär och är be: redt att lemna en ytterligare mängd, likaså en miängd kanoner, jemte krut och ammunition. En mängd utländska gJuterier och vapenverkstäder, engelska, belgiska och svenska m. tl., arbeta för den piemontesiska regeringen. Ofantliga beställningar ha gjorts vid de bästa Piemontesiska verkstäderna. Vagnar och lavetter förfärdigas i Lombardiet, och i regeringens verkstäder har arbetarnes antal tredubblats. Artilleriet är nästan fullständigt i ordning, och allt materielet arbetadt efter en ny modell. Tre nya pontonbryggor ha hl fist lrÄansnotreranananada ll LL dra AA a af 40