Göteborgsposten – 21 augusti 1860, sida 2

— Tro ni mig då vara af dålig börd, tillfölje af den berättelse jag gjort er. — Gud bevare mig derifrån! Jag anser er för en fulländad och god adelsman. — Tror ni mig vara en pultron? — Den handling af dåraktig djerfhet, som ni nyss förut begått, och den uppriktiga vänskap jag erbjudit er bevisa er tillräckligt, att jag om ert mod hyser den åsigt det förtjenar. — Nåväl? — Min bästa baron, sade chevaliern saktmodigt, ni är en man af stånd, det syns: ni är tapper, det är ovedersägligt; men i detta fall äro alla dessa förtjenster otillräckliga. — Hvarföre då? frågade de Grandair förvånad. — Derföre att d Herbaut och jag nu hafva framför oss de tvenne bästa värjorna vid hofvet. — Nå, j ären ju endast två? — Fördöme den dArcourt! utbrast dHerbaut. — Hör nu, tala uppriktigt, baron, sade La Guiche, kan ni sköta en värja. — Jag tror väl, svarade den unge mannen, likväl efter någon tvekan. Denna tvekan undgick ej de båda adelsmännen, som dervid rynkade ögonbrynen. — Varen obekymrade mina herrar, tillade