Göteborgsposten – 21 augusti 1860, sida 1

tvifvel detta gifva ett djupt hugg åt Spanien: tillväxande kredit — en kredit grundad, ej pi den redbarhet, hvarmed det uppfyllt sina för bindelser, ty i financiel moralitet har det vi sat sig bedröfligt otillförlitlig, utan på de lugn som landet nu under en ovanligt lång tid åtnjutit och på den utveckling af des: omätliga naturliga rikedomar, hvilken förhål landena tillåtit och uppmuntrat. Oberoende af de förtjenster ODonneliska kabinettet be sitter såsom styrelse, bör det understödjas en dast och allenast emedan det upprätthålli lugnet utan att hvarken använda korruptio! eller tyranni; samt dessutom emedan det ovil korligen skulle blifva efterföljdt af ett sämre såsom alla de, hvilka känna till Spaniens po litiska affärer, väl veta. Man säger att den plan, som franska re geringen framställt för Spaniens upptagand som en sjette stormakt, har utsigter att lyc kas, oaktadt man, ifall saken betraktas p närmare håll, kan sätta i fråga, huruvida des ställning och makt rättfärdiga denna gunst tminstone har det ingen absolut rätt at blifva stäldt i jemnbredd med fem riken, a hvilka tillochmed det minsta är detsamm ofantligt öfverlägset i makt och inflytande om också ej i folkmängd. Huru härmed m förhålla sig, skulle den föreslagna godhete å stormakternas sida ingalunda påskyndas ge nom ett återfall i de gamla vanorna, unde hvilkas tid Spanien brukade hafva en revolu tion om året och en ministerkris hvar tredj eller sjette månad. Det är en sak som spa niorerna, undantagande en clique af äfven tyrare, hvilka under sin jagt efter platse och vinning bry sig om ingenting annat, haf va lärt sig att betrakta med afsky, och de är störtandet af en minister, som landet bör jat värdera, antingen nu denna minister falle tillfölje af en kunglig nyck, eller genom bak trappsintriger. Drottning Isabella kan, son man vet, ej räknas bland verldens populäraste suveräner, och det gifves i Spanien icke få som skulle önska henne långt derifrån. Hoi har haft åtskilliga erfarenheter af de vådo en dålig styrelse är utsatt för, och i en tic då bourbonska troner visa stor benägenhet fö att darra, gör hon visst bäst i att icke lek: med sitt folks välfärd.