Göteborgsposten – 21 augusti 1860, sida 1

alldeles ytterligt blek, derpå öfvertäcktes hans ansigte med en djup rodnad, och ådrorna på hans panna svällde upp. — Känner ni honom? sade chevaliern. — Nej! svarade baronen, som återfått hela sin köld. Hvem är denne grefve de Bernac? — En adelsman af god familj från Picardie, ehuru af bretagniskt ursprung. — Och... han bor i Paris? — Ja. — Huru länge har han vistats här? — I några år, tror jag. Vi äro mycket lierade med hvarandra. — Då kan ni presentera mig för honom? — Ja... det vill säga, om han icke dödar mig i dag eller jag ej dödar honom, ty i så fall skulle presentationen vara svår, det måste ni medgifva. — Jag skulle vara särdeles belåten med at: få göra hans bekantskap! fullföljde baronen, som synbarligen besvarade sina egna tankar, utan at ha hört La Guiches ord. — Ah, baron, inföll dHerbaut, betraktar ni då vänskapen som en strömfåra? Ni tyckes vara hugad för att kasta er till de Bernacs bröst, li kasom ni rusade ut i Seinen. — Mon dieu! svarade baronen och skrattade i sin tur, men med ett torrt och nervöst skratt; mir önskan att lära känna denne hr de Bernac är