Göteborgsposten – 20 augusti 1860, sida 2

Från Utlandet. Fastän det ännu icke alldeles bekräftats, tt Österrike tillställt Sardinien någon note, vilken kunde anses såsom förebud till en rigsförklaring, så tyckes likväl situationen wu vara sådan, att Österrike icke skall tagai yetänkande att ånyo uppträda aktivt i Italien, såframt Sardinien icke lägger band på sig sjelft och ,desavuerar revolutionens vidare framsteg. Österrike känner sig uppenbarligen något stärkt genom den vändning, som de politiska förhållandena tagit efter sammankomsterna i Baden-Baden och Teplitz, och detär derföre ingalunda osannolikt, att det österrikiska kabinettet, istället att vända sig till Turin, föredrager, att i ett allmänt memorandum förklara, det Osterrike beslutat med hela sin makt tillbakavisa hvarje anfall på konungariket Venedig, samt att det tänker respektera bestämmelserna i freden i Zurich, och derföre väntar af den franska regeringens lojalitet, att hon skall afhålla sig från hvarje intervention till förmån för Sardinien. Man berättar från Paris om ett dylikt memorandum, och preussiska tidningar knyta dervid försäkringen om att prinsregenten i Teplitz lofvat understödja Österrike aktivt vid Rhen, såframt Frankrike skulle blanda sig i kriget, genom att lemna Sardinien undsättning. Om de furstliga konferenserna i sommar verkligen fört derhän, att Österrike kan antaga det Frankrike tillfölje af Ziricherfreden icke skall understödja Sardinien, om det, ledtaf den italienskarevolutionen,kommerikrig med Österrike om besittningen af Venedig, så är detta ej något ringa resultat af de många resor och den diplomatiska arbetsamhet, som i sommar rådt vid de tyska baden. Man kan derföre vänta att Osterrike ännu en gång skall taga mod till sig och försvara Minciolinien, der år 1848 lyckar förut vände sig från Sardinien och revolutio nen. Det fattas icke heller tecken till at Sardinien, oaktadt sina rustningar, önska undgå ett krig, hvari det icke vågar lita på Frankrikes hjelp, men hvilket, antingen de segrar eller förlorar, måste bringa revolutio nen till rodret. Cavours förmaningar till Ga ribaldi torde derföre vara meraallvarligt men ta, än man gemenligen tror, och de förnyad underrättelserna om hans landstigning vid Reg gio ha icke heller stadfästat sig. Antinge