Göteborgsposten – 16 augusti 1860, sida 2

Grefve de Bernac gjorde härvid ännu ett helsningstecken åt Catherine, aflägsnat sig ur rummet och gick med långsamma steg uppför trappan. Humbert följde honom. Sedan de i motsatt riktning till ryggalagt den väg, som Bernac några timmar förut gått ensam bland ruinerna, uppnådde de båda männen klostrets talrum, som låg med fönstren utåt gatan Deux-Ecus. Hr de Bernac närmade sig fönstret, genom hvilket han så ledigt hoppat in i klostret, och sträckte hufvudet sakta ut genom Öpp ningen. — Ingen, sade han. Gatan är öde och natten ännu mörkare än förut. Han tog derpå en ansats och hoppade uf på gatan. — Vaka öfver Giraud! hviskade Humberi och tryckte hans hand. — Och vaka du öfver Catherine! Henne: passion för Mercurius tyckes mig vara någo! för liflig, att kunna vara sann. Denna qvinn: eger tre fjerdedelar af våra hemligheter ..Val uppmärksam ! Bernac svepte kappan omkring sig och för. djupade sig i mörkret. Humbert följde honom i några sekundei med ögonen, derpå hoppade äfven han i sir ordning ut på gatan och försvann i mörkret,