Göteborgsposten – 16 augusti 1860, sida 1

Ryssland under Alexander II. För några år sedan stod Nikolaus I:s efterträdare mycket högt hos dem, som betraktat czarismen såsom frihetens och den europeiska civilisationens farligaste fiende. Man trodde att han skulle bryta med sina föregångares traditionela eröfringssystem och blott sysselsätta sig med hvad som afsåg att åvägabringa hans rikes politiska, sociala och religlösa pånyttfödelse. Senare tilldragelser ha varit egnade att modifiera dessa förhoppningar, och de gamla misstankarne mot den ryska politiken ha åter vaknat. Man finner att det går trögare med de ryska reformerna än man väntat, och att det ryska kabinettet ingalunda glömt sin gamla goda vana att fiska i grumligt vatten och att begagna sig af grannfolkens splittring eller svaghet för att utbreda sitt eget vålde. Flera på sista tiden utkomna, med sakkunskap och oväld författade arbeten ha kastat ett klarare ljus öfver tillståndet i Ryssland och de rätta bevekelsegrunderna till kejsarens offentliga hand