Göteborgsposten – 11 augusti 1860, sida 2

SEAN YA ROT KINA TON TYRINGE JIE EST WPT HERRN Rättegångsoch Polissaker. Sistlidne Torsdag torevar i Poliskammaren under sökning för utrönande af orsaken till uppkomsten a den sistlidne Tisdagsmorgon i Majurnas 1:sta rote belägna huset N:o 51, eller s. k. Hotel du Nord: uppkomna eldsvåda, hvartill voro inkallade såväl äga rinnan af nämnde lägenhet, enkan Rosetzsky, som ätven samtlige deri boende personer, för att härotver höras. Enkan Rosetzsky, först förhörd, sade sig sakna all kännedom om orsaken till eldens uppkomst, helst hon sjelf icke vore boende i sitt ofvannämnda hus, hvilket hon uthyrt till värdshusidkaren August Andersson; uppgitvande Rosetzsky, på fråga, att hennes ifrågavarande hus, som är uppfördt at ua och bestod attvå,vuningar, vore brandförsäkradt i Städernas Allmänna Brandstodsbolag för 7,000 rdr rmt, samt att någon anmärkning emot brandredskapen vid senast hållna brandsyn icke förekommit. Värdshusidkaren Andersson och hans hustru Amalia Wilhelmina Andersson jemte deras tjenstefolk, hvilka, på kallelse tillstädeskommit, förhördes härefter hvar efter annan och afgåtvo dervid följande upplysningar: Värdshusidkaren Andersson: att han, som disponerat hela den ifrågavarande af honom förhyrda lägenheten, och jemte sin hustru bebodde öfra våningen, blifvit emellan klockan 3 och 4 på morgonen uppväckt at sin skänkjungtru Charlotta Sophia Sjögren med rop om att elden vore lös, då Anderssons hustru först sprungit upp i blotta linnet och straxt derpå Andersson, som, utkommen i törstugan till ötra våningen, förmärkt en stark rök der tramtränga och som spridt sig öfverallt i rummen, utan att Andersson då till en början kunuat varsna hvarifrån röken hade sitt upphot. Andersson hade derefter skyndat utför trappan, som ledde till undra våningen, då han inkommen i det der belägna kölet, der någon rök dock ej förmärktes, fick underrättelse om att eld utbrutit uti det nästintill köket belägna skafte.iet, till hvilket ingång vore endast från köket. Inkommen uti skafferiet, som var upptyldt med rök, hade Andersson till en början ej kunnat för den starka rökens skuld upptäcka på hvilket ställe i skafteriet el.en utbrutit men, efter det Andersson med tillhjelp af husets folk anskaftat några spänner med vatten och med detsamma sökt att dämpa röken, som framträngde från alla håll hade han förmärkt, att elden utbrutit i ena hörnet vid taket alldeles intill den till öfra våningen ledande trappuppgången, der bjelkarne voro betydligt kolade. Andersson hade då genast skyndat att göra larm i grannskapet, hvarefter han, innan någon spruta hann att till stället ankomma, med hjelp af några personer lyckats att släcka elden. På fråga upplyste derjemte Andersson, att skafferiet vore beläget intill köksspiseln, samt att bakugnsmuren leder genom skafferiet, men att elden omöjligen kunnat uppkomma från muren, ty, förutom det att bakugnen under den senaste tiden icke varit uppeldad och således någon hetta icke kunnat sprida sig från muren i skafferiet, så vore i allt fall murens läge i motsatt hörn mot det der elden först uppkommit; hvarjemte Andersson förklarade att han, som hade sin lösegendom försäkrad i Städernas Lösörebolag till ett belopp af 3,000 rdr rmt, fått åtskillig lösegendom vid eldsvådan skadad och törstörd till ett belopp at omkring 50 rdr rmt. Hustrun Amalia Wilhelmina Andersson: Hade först blifvit uppväckt af ett rasslande buller, då hon genast skyndat upp ur sängen och ut i ett annat rum, der hon mött skänkjungfrun Sjögren, som ropat att elden vore lös nere i skafferiet, hvarefter hustru Andersson väckt upp sin man, förklarande derjemte, att hon senast klockan 11 aftonen förut varit nere i köket, men att elden i köksspiseln då varit utsläckt och att icke heller någon då varit med ljus inne uti skafferiet, som ej brukade var låst och till hvilket pigorna när som helst hade tillträde, och om aftnarne derifrån sjelfve hemtade sig mat, som vore stående å de utmed väggarne i skafferiet befintliga hyllor. Och ansåg hustru Andersson, i likhet med sin man, att elden icke kunnat uppkomma från muren, äfvensom hustru Andersson i sammanhang dermed upplyste att hyllor väl funnos straxt under det ställe, der elden utbrutit i ena hörnet af skafferiet, men att dessa hyllor, derå endast förvarades nägra tomma syltburkar och flaskor, sutto högt upp på väggen, så att man, stående på goltvet, icke kunde räcka upp till dem. Skänkjungfrun Charlotta Sophia Sjögren, hvilcen varit den som först varsnat elden, berättade, att won, som vid ifrågavarande tillfälle legat uti ett rum öfra våningen, klockan emellan 3 och 4 på morson uppvaknat, då hon känt sig nära på qväfd af rök, om allt mer och mer inträngt i rummet, hvarföre on genast skyndat ut ur rummet för att begitva sig er i andra våningen och der uppväcka pigorna. Hunen till trappan, der röken varit starkast, hade hon, lära på förqväfd, af mattighet omkullfallit, men dock lutligen nerkommit i köket, der hon då uppväckt vigorna, hvarpå hon åter skyndat upp i öfra våninsen och väckt upp sitt husbondefolk; förklarande