Göteborgsposten – 10 augusti 1860, sida 2

Han hoppade nu från hästen in genom fönsteröppningen och försvann genast. Den spanske klipparen fortsatte sin väg, liksom hade han ej märkt ryttarens frånvaro, alltjemt hållande sig intill muren, men just då han passerade förbi tredje fönstret, gjorde en karl ett språng ut inifrån klostret och föll ned i sadeln med en beundransvärd vighet och säkerhet. Denne man, som till figur, växt och hållning var fullkomligt lik grefve de Bernac, var äfven, liksom den unge grefven, väl insvept i en vid, mörk kappa. Detta ombyte af ryttare hade försiggått med en så förundransvärd snabbhet, att en person, äfven om han stått på ganska kort afstånd derifrån, i det förvillande mörkret icke skulle kunna märkt det. Hästen hade ej ett enda ögonblick saktat sin gång och det regelbundna ljudet af hofslagen i gatan skulle varit tillräckligt, för att öfvertyga en spion om att ingenting ovanligt egt rum. Den nye ryttaren fortsatte sin väg genom gatan Deux-Ecus och försvann vid hörnet, som bildas då denna trånga gata förenar sig med gatan Grenelle. I det ögonblick, då hästen lopp längs hotel Soissons, passerade en skugga, som till fots följde husraden på högra sidan om gatan Deux-Ecus, förbi klosterfönstren.