Göteborgsposten – 9 augusti 1860, sida 1

sanningen i hans påståenden, under hotelse at han annars skulle få undergå det mest förfärandt straff. — Min Gud! utbrast m:me dAumont, djup skakad, men huru skall det gå med vår dotter om Bernac bedragit oss? Diana tillbeder grefven. Diana ser i sin förening med honom en hel framtid af lycka och sällhet, Diana är af en så ömtålig och kärleksfull natur! Att häftigt och med våld slita denna kärlek ur hennes hjerta, det skulle vara detsamma som att döda vårt eget barn. — Deri ligger hemligheten af mitt handlingssätt, madame, svarade dAumont. Fadrens kärlek har kommit embetsmannen att svigta i uppfyllandet af sin pligt. Men jag hoppas ännu, att Giraud bedragit sig, att han är en usling, som sålt sig åt våra fiender, att han begagnat sig af mitt förtroende, för att slippa undan, och att jag nu, sedan han slutligen återvunnit friheten, aldrig mera skall få återse honom! — Och Diana? frågade m:me dAumont. Har ni sett henne i afton? — Nej! det stackars barnet har gått till hvila och jag vill ej störa henne i sina drömmar om lycka. — Jag skall icke heller störa henne, tillade nodren och tryckte sin mans hand. Hon skulle