Göteborgsposten – 8 augusti 1860, sida 2

musåets tillhörigheter fiunes äfven ett af general Bonaparte egenhändigt skrifvet bref till skådespelaren Talma, på en tid då den förre lefde i stor fattigdom i Paris. Det är af följande lydelse: Min goda vän Talma, — jag har fäktat som ett lejon för republiken och, till belöning, låter hon mig svälta; den eländige Aubrey lemnar mig på gatan, då han istället borde göra någonting utaf mig. Jag känner mig vara tillräckligt vuxen sådana generaler som Santerre och Rossignoll, och de kunna ej finna en vrå i Vendee eller annorstädes, för att begagna mig. Men ni är lycklig! Två timmar på tiljan ställa er ansigte mot ansigte med publiken, som utdelar rykte och ära. Vi, soldater, vi måste köpa äran till ett vida högre pris, på en större skådeplats, hvilken vi ej alltid tillåtas att beträda. Klaga derföre icke öfver er ställning; stanna qvar på er tilja. Hvem vet om jag någonsin kommer att åter synas på min? Jag såg igår Monvel (en annan skådespelare). Han är en verklig vän. Barras gör stora löften. Skall han hålla dem? Jag tviflar storligen derpå. Jag har ej mera än några tå kopparslantar qvar. Har ni några francs att tjena mig med? Jag vägrar ej att taga dem och lofvar återbetala dem ur det första konungarike jag kommer att eröfra. Min vän, huru lyckliga voro ej Ariostos hjeltar! De berodde icke af någon krigsminister. Farväl! Er Bonaparte.