Göteborgsposten – 7 augusti 1860, sida 2

Vid bullret af hans hustrus inträdande höjde ståthållaren sitt tankfulla hufvud. M:me dAumont gick med hastiga steg emot honom. — Nå? sade hon. — Intet, svarade dAumont. — Ni har ej lyckats? — Nej. — La Chesnaye har ånyo undkommit er? — Ja. — Då äro vi förlorade, utan räddning förlorade. M:me dAumont föll ned på en stol, som om hon hastigt förlorat styrkan att hålla sig upprätt. — Förlorade! utropade dAumont och sprang upp; förlorade, säger ni? Och huru? Hvarföre? Har då någonting nytt tilldragit sig i Louvren ? — Ja. — Har ni träffat konungen ? — Ja. — Nå? — Våra fiender ha handlat och drifvit oss fram mot afgrunden. — Hvad! är konungen så missbelåten med min tjenst ? — Konungen ledes af m:me de Verneuil, med hvilken han är hemligen försont, och markisinnan lyder, som ni vet, hertig de Mercoeurs ingifvelser,