-— Fullkomligt svarade grefven, och skakade på hufvudet; det var mycket illa, att banditen undkom er i afton på Saint-Germans marknad. Edra underrättelser voro utan tvifvel icke riktiga och La Chesnaye fanns måhända icke på hela marknaden. — Mina underrättelser voro riktiga och La Chesnaye var denna afton på marknaden. — Är ni säker derpå? — Ja. Ståthållaren fästade vid dessa ord en forskande blick på den unge adelsmannen. Denne uthärdade med fullkomligt lugn och otvunget detta djupa ögonkast, och hans egna mörka ögon sänktes ej en sekund för den blixt, som utsprang ur ståthållarens. Hr dAumont vände bort ansigtet, likasom hade han blygts öfver att längre fortsätta denna underliga granskning, och lade sakta sin hand på den unge mannens arm. XXIII. Spårhunden. Förlåt, bästa grefve, fortfor ståthållaren och gaf sin röst en mildare tonvigt; förlåt det ovanliga i det sätt, hvarpå jag tilltalar er, men min närvarande belägenhet är tillräckligt brydsam, att kunna tjena mig till ursäkt. Dessutom, äro