ken ifrigt eftersträfvas af alla hofmännen. Jag eger ingen eller ringa förmögenhet. Mitt embe bete såsom ståthållare är mig alldeles nödvändigt för att kunna, såsom jag bör, upprätthålla mir rang och mitt namn. Minafiender arbeta på mir undergång, konungen är missnöjd och jag ser mig vid branten af mitt fall, om jag icke förmår att pålett segerrikt sätt bemöta de anklagelser,mar gjort mot mig. — Och hvilka äro dessa anklagelser? — Jag har sagt er det: brist på vaksamhet och förgätenhet af mina pligter. — Och för att tillintetgöra dem, måste ni genast lyckas arrestera kapten La Chesnaye, är det icke så? —— Ni har gissat rätt. — Näväl, min vän, lyckas då! Hvem hindrar er derifrån ? — Hittills slumpen eller rättare en sällsam inveckling af händelser och en hemlighet, som jag ännu icke kan genomtränga. — Än sedan ? — Jag har formligen lofvat konungen, uti konseljen i dag morse, att La Chesnaye skulle inom fyratioåtta timmar vara gripen. Att i öfvermorgön nödgas gå till konungen och tillstå, att jag misslyckats i detta företag skulle vara detsamma som att sjelf framkalla mitt fall. Förstår ni?