— En förening, hvilken jag ännu med sam ma ifver önskar. — Er börd, er personlighet, er förmögen het, allt talar till er fördel och jag har derför emottagit ert förtroende så som det förtjenar. — llvarföre jag ock är varmt tacksam, af: bröt grefven. Men tillåt mig säga, min bäst vän, att jag alldeles icke förstår meningen mec edra ord denna afton. — Jag skall förklara mig. — Jag lyssnar.j — Jag har i dag på morgonen råkat konungen. — I konseljen? — Ja. Hans Maj:t hade låtit kalla mig. Det var fråga om denne La Chesnaye, hvars djerfhet och röfverier slutligen upprört konungen sjelf. Klagomålen riktigt öfversvämma, brotten bedrifvas fräckt och öppet och H. M. dolde ej sin allvarliga missnöje öfver att denne bandit ännu icke är i rättvisans händer. — Men detta är ej ert fel, ty jag kan bevittna att ni gör allt hvad i er makt står, för att få denne förhärdade bof i edert våld. — Det vet jag och konungen vet det äfven, men man tyckes icke desto mindre börja tvifla på min vaksamhet och min kärlek för min pligt. Kortligen jag har många fiender, ni vet det. andra sidan innehar jag en vigtig befattning, hvil