-— Det är dock väl starkt. — Jag upprepar, att jag är säker derom. -— Eftersom ni försäkrar det, så har jag ingenting att svara er, men tillåt mig dock finna er försäkran underlig och fråga om orsaken ? — Min bäste Henrik sade dAumont och betraktade ofrånvändt den unge mannen, jag har, alltsedan jag lärde känna er, för er alltid rönt en verklig sympati, en sympati, hvartill orsaken säkerligen ligger i den lyckliga slump, som en gång förskaffat mig tillfälle att kunna gagna er. — Säg: att kunna rycka mig ur en säker död. — Kortligen, jag hyser för er en uppriktig vänskap. De Bernac bugade sig. —Jag vill till en början försäkra er, att verkställandet af detta äktenskapsförslag som skall göra er till min son, är en af mina lifligaste önskningar. Grefven bugade sig ånyo. (Forts.)