Göteborgsposten – 4 augusti 1860, sida 2

icke mina bekymmer till någon del äfven edra. alldenstund ni en gång skall bli min son, ty jag tror att ni verkligt och sannt älskar min dotter? — Jag älskar Diana af hela min själ! inföll de Bernac med en ton som förrådde en uppriktig och brinnande passion. — Då kan jag fortsätta, utan att såra er? — Javisst! Tala, jag ber! — Nåväl! ni kan mäktigt bidraga till en lycklig utgång af mitt företag. — Att arrestera La Chesnaye? — Ja. — Kan jag hjelpa er? — Just ni. Grefve de Bernac slog upp ett gapskatt. — Ventre-saint-gris! utropade han muntert. Skulle jag då, utan att veta det, tillhöra polisen? — Skratta ej, grefve, utan svara mig. — Åh, ni talar då allvar? — Ja, allvar. — Kan jag verkligen hjelpa er i att arrestera banditen? — Ni kan det. — På hvad sätt? — Helt enkelt. Ni känner honom. — Känner jag La Chesnaye? — Jag är säker derom.