Göteborgsposten – 4 augusti 1860, sida 1

— Då ni i qväll lemnade oss vid ingången till Saint-Germains marknadsplats, sade han, uppmanade ni mig ifrigt, att icke bry mig om den sak, för hvilken jag tänkt bege mig dit. — Det är riktigt. i — Hvarföre gaf ni mig detta råd? -— Hvarföre? svarade grefven och betraktade ståthållaren med fast och säker blick. — Ja. — Åh, af ett mycket enkelt skäl, min vän, af ett skäl, som jag redan förut ofta sagt er. Jag tror mig i själ och hjerta vara skyldig den der La Chesnaye någon upprättelse, och då jag såg honom hotas med er förskräckliga förföljelse, ville jag söka beskydda honom. — Men jag talar icke om La Chesnaye, jag talar om mig. Ni uppmanade mig attöfvergifva denna arresteringsplan, emedan,. såsom ni sade, det skulle lända mig till skada. — Det är min fullkomliga öfvertygelse. — Hvarpå grundar ni denna öfvertygelse, det är det jag önskar veta. — Jag vet ej... det är en aning. — Ni har således ej något annat skäl? — Intet annat. — Ni svär derpå? — Så sannt jag är adelsman! Grefve de Bernac tog tyglarne till der spanske klippare, man ledt fram till honom.