Göteborgsposten – 4 augusti 1860, sida 1

Han hade redan satt foten i stigbygeln då ståthållaren, -hvars rörelse tycktes tilltaga med hvarje minut, grep hans arm och hindrade grefven från att kasta sig i sadeln. — Hr grefve, sade han med sträf röst, jag måste tala ännu några ord med er innan vi skiljas åt. — Jag är till er tjenst, svarade Henrik och lemnade hästen. De båda männens samtal kunde ej uppsnappas af någon. — Hr de Berhac, började dAumont, alltsedan ni för fyra år sedan kom hit till hofvet från er provins har jag, såsom ni vet, emottagit er icke allenast med denna artighet, som tvenne män af stånd böra visa mot hvarandra, utan äfven med en öppenhet och värma, som utvisat hvilket nöje jag rönt af att räkna er bland mina vänner. — Ja, min bäste ståthållare, och frukta cj, att jag någonsin skall förgäta ert välvilliga emottagande, svarade Henrik med tillbakadragnheten hos en man, hvilken cj vet, hvart hans interlokutör vill leda såmtalet. — För sex veckor sedan anförtrodde ni mig er kärlek till min dotter och nihar gjort mig den äran, att visa, det ni ifrigt önskar ingåendet a en närmare förening mellan våra båda familjer.