Göteborgsposten – 3 augusti 1860, sida 1

domaren öfver mitt öde... Bådas vår lycka eller min död genom bödelns hand... Betänk, Dianal Jag gifver er tid att bestämma er till nästa natts inbrott. Utan att afvakta den unga flickans svar, lösgjorde han sina kläder, som det arma barnet med matta händer höll tag uti, tillslöt dörren till Dianas rum, gjorde ett språng genom salongen och skyndade ut. — Hon skall följa mig mumlade han och satte foten på första trappsteget. Hon skall följa mig! upprepade han, i det en triumferanda blixt glänste i hans svarta ögon. Hon skall följa mig! Ändtligen skall segerns och triumfens dag randas! För fan, om Humbert icke är nöjd med mig nu, blir han det aldrig! Och nu, kära ståthållare, min förträfflige vän, nu kan ni misstänka mig så mycket ni behagar! Ni är en finkornad spårhund, men ni har icke nog styrka att kunna kämpa med mig. Ventre-saint-gris, om Catherine sagt sannt, skall det bli en lycklig natt! Ryttarne redo i detsamma genom portnvalfvet. Henrik gick långsamt utför trappan. Under de få sekunder grefve de Bernac benöfde, för att komma nedför trappan, som förde ill inre borggården, tycktes en fullkomlig föränring försiggå med honom. Med lugn panna, leende mun och vårdslösa