lar, med en begränsad, mellan bergsluttningar in. stängd horisont omkring sig. Man har sålundt stigit allt högre och högre upp, tills på en gång sedan Landro passerats, sceneriet förändras oc man kastar sin första blick in i hjertat af Sici. lien. Sedan vi hemburit jätten Etna sin veder. börliga tribut, fästes vårt öga vid tvenne höga enstaka liggande platåer, hvilka resa sig liksom ur ett haf af berg framför oss och förete spår a städer. Dessa tvenne framstående föremål, hvilks nästan bortskymma det aflägset liggande Etna, ärc Castrogiovanni och Calata Scibetta ; — Castrogiovanni, det fordna Enna, Umbilicus Sicilie hvilket spelade en så stor rol i Slafkriget och i alla de andra strider som på olika tider afgjort Siciliens öde, och Calata Scibetta, den punkt som utvaldes af de eröfrande araberna, för att vinna den ointagliga höjden midtemot. Båda äro tillräckligt anmärkningsvärda, för att tilldraga sig vår uppmärksamhet, äfven om vi icke veta hvad de äro; men det är först då man befinner sig på en af dessa tvenne höjder, som man kan uppskatta hela deras vigt och förstå den roll de spelat i Siciliens historia. Platåen, som på långt håll liknar en skarp bergsrygg, vidgar sig för oss och har en omkrets af sex mil högt upp i rymden, samt omgifves nästan öfverallt af en brant mur af kalkstensklippor, på flera ställen mer än hundrade fot höga. Från denna höjd sväfvar blicken ut öfver Sicilien och under en klar dag kan man se hafvet från trenne sidor — mot Catania, Termini och Licata. Alldeles midt emot oss, på en höjd nästan lika otillgänglig som den på hvilken vi stå, ligger Calata Scibetta, hvarmed står i förening en låg bergsås, som från urminnes tider varit den förnämsta och, så att säga, enda kommunikationsådran mellan öns östra och vestra delar. Den, som innehar denna ås, kan afskära ena hälften utaf det inre af ön från den andra. Vigten af denna punkt hade aldrig visat sig tydligare än i spanska successionskriget, då den österrikiska kronpretendenten opererade från Messina, under det hans franske medtäflare hade Palermo till observationsbasis. Båda önskade försäkra sig om de då mäktiga baroners bistånd, som beherrskade denna bergslinie, och mången familj i trakten har att för sin hertigeller furstetitel tacka de båda partiernas ifver, att försäkra sig om deras hjelp. Äfven år 1849, efter Messinas och Catanias fall, utvalde spillrorna af nationalarmåen i öns östra del Castrogiovanni som tillflyktsort, och hade det funnits en man, som varit i stånd att förena trupperna i det inre af ön, skulle måhända följden hafva blifvit helt annorlunda än den blef. Såsom det var, beslöt regeringen att koncentrera sin styrka i Palermo, och med denna stad föll jemväl revolutionen. Men denna position är sådan att, oaktadt flere af de rika familjernas goda afsigt, de neapolitanska trupperna likväl icke vågade marschera på Castrogiovanni, förrän den siste frivillige återvändt hem. Ingen förstod den obestridliga sanningen, att en siciliansk revolutionsstyrka ligger i det inre af ön och icke i kuststäderna, hvilka kunna bombarderas och tagas genom en coup de main; eller också hade ingen tillräckligt mod att instänga sig inom bergsfästena inne i landet och derifrån uttrötta ———— m— vw ———