Göteborgsposten – 1 augusti 1860, sida 3

ligen. Fran Utlandet. Ännu har man inga närmare detaljer angående drabbningen vid Melazzo, men i Palerme offentliggjordes d. 18 Juli följande bulletiner från krigsskadeplatsen. Medici ull Diktatorn. Barcellona, 17 Juli, kl. 7!4 e. m. Fienden forsokte kringränna min högra tlygel. Jag skickade emot honom tyra kompanier; en mycket hätvig strid töljde. Den 2,000 man starka fienden blet, med aruueri och kavalleri, tillbakaslagen och drog sig tillbaka ull Melazzo. Var förlust uppgår till sju döde och flere sårade; fiendens är vida svörre. Aftven pågra hästar ha blitvit tagna. Medici till Diktatorn. Barcellona, 17 Juli, kl. 10 e. m. Fienden har förnyat anfallet med större energi och talrika stridskratter. Stwiden pågår sedan mer än två timmar tillbaka med väl underhållen och litlig eld. Fienden har bomber och kanoner. Han har intagit väl valda ställningar och haus motstånd ar kraftigt. Tvenne antall med bajonewen art de våra atgöra dagen. bFienden drager sig tillbaka till Melazzo, efter stora förluster i dode och särade. Vi ha iå döde, men många sårade. Vi ha gjort några fångar. Stämningen bland de frivilliga är förträttlig. Medici. Regeringen träffade härpå straxt energiska mätt och steg. Alla militärförpligtigade inkallades; genom cirkulärer till kommunerna uppmanades dessa att sörja för de familjers letnadsunderhåll, som genom sina fäders borttågande lida nöd; staten skall sedan ersätta utgifterna. För belägringsarbeten utskrefvos leveranser af 5,000 st. grofva säckar. Marinbudgeten fastställdes för löpande året till 1,512,000 lire ordinarie och 12,500,000 utomordentliga utgifter. Enligt finanstjenstemännens uppgifter stå nu under diktatorns tanor -21,000 frivilliga icke-sicilianare och 18,000 konskriberade sicilianare. D. 19 Juli hade nästan alla de beväpnade utrymt Palermo, och man beräknade att under de sista fyra dagarne en effektiv styrka af 7 å 8,000 man algått derifrån till krigsskådeplatsen; blott d. 19 gingo fem ångare till sjös med trupper till Melazzo och Messina. Garibaldis födelsedag d. 19 firades med serenader, tfestligt smyckade hus och processioner. Äfven Frans IL figurerade som fogelskrämma i en vagn. Nästa expedition, som afgår från Norra Italien till krigsskådeplatsen, skall kommenderas af Nicotera och Pisacane. 1 expeditionskomiteerna i Genua, Turin, Mailand, Bologna m. fl. äro inskrifna mer än 20,000 frivilliga, som vänta på skeppslägenhet. Från mun till mun går ett yttrande af grefven af Trani, konungens broder: ,E. M. måste ställa alla de revolutionära framför kanonmynningarne och låta blåsa bort dem. Man har rådt konungen, att skicka denne sin bror ur landet, men han har ännu icke kunnat besluta sig derför. I Neapel ännu samma sväfvande ställning. Camarillan hoppas ännu på en omändring af förhållandena. Den 18 hade grefven af Trani på exercisplatsen sina Bayrare hela dagen under vapen, kanonerna voro laddade och det fattades blott någon anledning för att låta det bryta löst, då den hemliga komiteen skyndade att genom en proklamation mana till försigtighet och tålamod. — I Avellino har utbrutit uppror. De främmande regementen ha utgjutit blod ooch plundrat några hus. I Gaöta ha trupperna gjort antiliberala demonstrationer. Från Konstantinopel berättas af d. 18 Juli, alt ambassadorerna erhållit underrättelser om nya våidsgerningar i Damascus. Druserna och Beduinerna passerade, på återvägen till Kaiman (?), genom Damascus, och föreslogo Abdel-Kader ett allmänt blodbad på de kristna, men han vägrade att ingå derpå. Invånarne deltogo dock i mordet på de kristna. Öfrige detaljerna äro kända. Det bekräftas att några af turkiska soldaterna deltogo i massakern. Deras general, Ahmed Beg, tog till flykten, men de andra auktoriteterna qvarstannade i fästningen. De turkiska föstärkningar, som afsändts till Syrien, sägas ej öfverstiga 6,000 man, emedan det är omöjligt draga trupperna tillbaka från Rumelcen för dav råÅdanda ofömnn ams I. 11