la kreatursplatsen. La Chesnaye hade försvunnit, utan att jag kan förklara mig möjligheter deraf. — Ni har således icke sett någon, hr de Villiers? — Ingen annan än en karl, som jag låtit arrestera på några åsyna vittnens gjorda försäkran, att han spisat qvällsvard i sällskap med La Chesnaye. — Hvar är denne fånge? — I nästa sal, monseigneur. Han begär sjelf, att få tala vid er. s — Hvem säger han sig vara? — Den der soldaten från Bouen, hvars lefnadshistoria ni känner. — Giraud? — Ja, monsigneur. — Godt! — Har ni lyckats bättre än vi, hr ståthållare? frågade civillöjtnanten. — Nej, mina herrar, La Chesnaye har jemväl undsluppit mig, men det är jag säker på, att edra båda spioner bedraga er. Snabb rättvisa skall skipas på de uslingarne. — Rödhalsen bedrager oss icke, inföll de Villiers lifligt, Mer än tio personer ha försäkrat mig, att de några ögonblick före min ankomst sett den, som han angifvit vara La Chesnaye.