Göteborgsposten – 31 juli 1860, sida 1

— Tviflar ni på er tjenare, herre? frågade han med upprörd stämma. — Nej! svarade van Helmont efter ett ögonblicks tystnad, men utan den minsta tvekan, nej, jag tviflar icke på dig; beviset derpå är, att hälften af mina hemligheter äfven tillhöra dig. Tänk på hvad jag sagt dig för i morgon: var vid Nya Porten... — Jag skall vara der, afbröt Hector. Den, som väntas komma i morgon bittida, skall träffa mig vid sitt inträde i Paris. — Och i morgon afton, tillade van Helmont, skall du vänta mig utanför hötel Soissons. Hector spratt hastigt till. — Ack, herre, sade han förskräckt, ni vill således ännu en gång besöka detta förbannade hus ? — Jag måste. — Tag er till vara. — För hvad? — Jag vet ej . . . men jag har en aning ... Gaten Vicilles-Etuves skall bli till olycka för er. — Är icke Gud med mig? Hector böjde hufvudet. — Dessutom, återtog van Helmont, efter ett ögonblicks tystnad, måste jag icke göra, hvad jag gör? ... Kom, låt oss gål