Göteborgsposten – 31 juli 1860, sida 1

— Men förlåt, det är måhända indiskret af mig, att blanda mig i edra angelägenheter. Var! god ursäkta mig och tillåt mig säga: au revoir — Au revoir, hr grefve! svarade van Helmont helt torrt. Grefven bugade sig ännu djupare än förra gången på hästen och försvann, i det han i traf red in på gatan March6-aux-Bestiaux. — Ahl! inföll nu halfhögt den man, som den unge grefven nyss visat en så vördnadsfull artighet, ah, hörde du, Hector? La Chesnaye befann sig framför 088. — Ja, svarade soldaten; jag lät icke ett enda ord gå förloradt. Vi nalkas således slutet, bästa herre! Han kan ej undkomma och polisen skall taga honom inom några ögonblick .. — Polisen skall icke finna någon! sade all varligt den hemlighetsfulle okände. La Chesnaye har undkommit dem. — Tror ni? — Jag är säker derom, Det tillhör mig ensam att en gång skola reda denna ogenomträngliga hemlighet. Jag är Guds verktyg! Det är mig Han pålägger, att belöna de goda och straffa de. onda ... Kom Hector, låt oss gål vi ha här intet mera att göra. Jag skall gå och rådgöra med. Aldah. Men var trogen! Soldaten. stod: orörlig.