Göteborgsposten – 30 juli 1860, sida 2

Från Utlandet. Det är med Garibaldis expedition nu liksom förra gången, då han bröt upp från Genua; man vet ej bestaåmdt hvar han är och låter honom derföre omvexlande uppträda i Sicilien eller på kusten af Neapel. Troligen begaf han sig till öfverste Medicis korps, att döma efter värt telegram för i Lördags, deri det heter att Garibaldi blifvit sårad och hans trupper slagna. Vi hoppas dock att detta rykte ej skall bekräfta sig. Säkert är att Garibaldi helst höljer sina vigtigaste förehafvanden i mörker, for att afleda fiendernas uppmärksamhet. Såsom exempel på oredan i ryktena kan anföras, att, enligt hvad telegraten redan meddelat, lord Russell i Underhuset skulle ha tillkännagitvit, att Neapolitanarne utrymt BSicilien, då ett annat telegram nu meddelar från Neapel, att regeringen sändt de fyra generalerna Dagostino, Nunziante, Detre och Scaletta till Messina, ett tredje säger att mneapolitanska trupperna utrymt Milazzo och Syracusa, ett fjerde, såsom nämndt, att Garibaldi är sårad och slagen, ett femte att Sicilianarne ha qvar Messinas citadell, ett sjette alt Messina är fullständigt utrymdt, ett sjunde att neapolitanska ministeren skulle ha sändt general Colonna till Garibaldi och anmodat honom om vapenstillestånd, tills definitivt svar ingått från Turin. Omöjligheten att häraf kunna draga en bestämd slutledning, inses säkerligen at enhvar. I Neapel råder emellertid stor förvirring. D. 12:te blef midtpå ljusa dagen i sjelfva ministerpalatset — poliskommissarien Cimminino mördad, inqvisitorerna Angellino och Spinelli sårade samt tvenne Spione Compagnas genompryglade. Den 13:de blef poliskommissarien Gioberti betäckt med dolkstyng, sedan man bundit armarne i kors öfver bröstet på honom och ett rep slagits kring hans hals, vid hvilket han släpades genom ett rojalistiskt qvarter. Ännu samma dag d. 13 besvor öfverrätten i Neapel författningen; detta är samma rättspersoner, som först petitionerade om afskaffande af 1848 års fria författning och derefter dömde de liberala till svåra straff. Regeringen kan ej besluta sig för att aflägsna sina gamla anhängare. De vigtigaste befallningarne utgå från Gaöta, der enkedrottningen bor; hon förer ett regemente som är starkare än konungens, under det konungen ierigen är omgifven af personer, som förmå mera än de ansvariga ministrarne. Konunsens onklar göra allt för att stärka regerinsen, men det piemontesiska partiet gör framsteg och det rent unitariska partiet, som tror på Garibaldi, flyter ofvanpå.