här, och hvarföre utvecklar ni denna lyx på upplysning? — Vi skola företaga en arrestering, hr grefve. — Aha! Och hvem är det ni skall arrestera, om jag får vara så indiskret att fråga? — En usling, från hvilken vi måste rena samhället. — Och denne usling är? ... — La Chesnaye! — La Chesnaye! mumlade grefven. — La Chesnaye ! upprepade de närvarande med en förskräckelse och rörelse, som ingen brydde sig om att fördölja. — Ja, sade löjtnanten, La Chesnaye, som ännu befinner sig här på Hästtorget, jag är säker derom, och nu för knappast tjugo minuter sedan väckte upp en hästhandlare, för att köpa en häst, medelst hvilken han utan tvifvel sökt fly undan. — Det var således han, återtog de Bernac, som nyss passerade förbi mig i mörkret? — Har La Chesnaye ridit förbi er! utbrast löjtnanten. — Jag kan likväl icke svära derpå. Allt hvad jag kan säga, är, att en ryttare nyss red nära förbi mig vid andra ändan af kreatursplatsen med en sådan hast, att jag nästan höll på att bli kastad ur sadeln.