Denna lilla tilldragelse hade förssiggått så hastigt, att Hector och hans kamrat knappast märkt den. Denne senare tycktes alltjemt vara rof för en djup rörelse. — I lagens namn! hördes hastigt en gäll stämma. Ingen må röra sig ur stället! ingen får söka att komma undan! Alla vände sig hastigt om: vid skenet från facklorna såg man en lång linie af stadssoldater, som stängde hästtorgets förbindelse med bazarerna, ett af de två ställen, genom hvilket man kunde komma ut från den öppna planen. Löjtnanten i korta rocken och Jean utan mjelte kommo nu fram. De närvarande stodo slagna af förvåning. — Stadssoldaterna! mumlade de. Hvem vill man då arrestera? Och hvaren betraktade med ett visst misstroende sin ganne. Klockan slog half tio. Jean gick med snabba steg framåt på planen, liksom hans kamrat Rödhalsen på sammå gång skyndade in i restaurationen. Hans snabba blick genomlopp den tomma planen, hvarpå han skyndade till hästbandlaren, som just stod och räknade sina penningar, i det han hällde börsens innehåll i sin breda hand. — Har någon nyss varit här och väckt