Göteborgsposten – 28 juli 1860, sida 2

Han är alltför häftig, att kunna länge hålla ut. Men jag skall taga honom, endast priset icke blir för öfverdrifvet. Då mannen i mörka drägten hörde dessa med sträf och vibrerande stämma uttalade ord, spratt han häftigt till och gick några steg tillbaka. — Denna röst! ... jag kan icke misstaga mig derpå . . . mumlade han. — Hvad är det, herre? inföll soldaten från Balagnys regemente och närmade sig den andre. — Jag måste ha reda på denne mans namn! svarade han lifligt. Der ligger måhända nyckeln till denna hemlighet, som jag sålänge sökt genomtränga. Hector tänte helt säkert svara, då en oväntad händelse plötsligen ådrog sig bådas uppmärksamhet. Ryttaren och hästhandlaren begåfvo sig tillbaka till andra sidan af planen, då en karl af jättelik kroppsbyggnad och atletiska former kom till stället och tog plats i första ledet af åskådarne. Han tycktes vara rusig och sjöng, eller rättare tjöt en gammal ligistisk sång, hvars allmänt kända refräng ett ögonblick ljöd öfver de närvarandes rop och sorlet från marknadsplatsen. — Ah! inföll en af de nyfikna och gick åt sidan, för att lemna plats åt den nykomne, det