Göteborgsposten – 28 juli 1860, sida 1

EE ——————— — V ketta rörelser, som en väl riden häst år i stånd att utföra. Volter, fotvexlingar, lätta språng, åttor ridna med smak och precision, hastiga tvärstadnanden framkallade höga rop af beundran från hästhandlarne och stalldrängarnes läppar. Dessa rop lockade snart dit några nyfikna, hvilkas antal alltjemt ökade sig, så att de slutligen bildade en lefvande hai långs pallisaden. Mannen i den allvarliga och mörka drägten stod alltjemt försänkt i sina djupa tankar. Hans kamrat hade, förtjust öfver ryttarens skicklighet, tagit några steg framåt. Guds död! ropade han och klappade i händerna åt en djerft utförd rörelse; denne tycks mig realisera fabeln om centauren, hvars bragder ni fordom berättat mig. Ryttaren närmade sig de båda personerna, som stannat qvar i mörkret. Han red åter i skridt och hästhandlaren gick med hatten i hand bredvid. — Anstår hästen ers nåd? frågade han. Den tyckes vara alldeles skapad för er. Det är ett beundransvärdt djur; man har redan bjudit fyrahundra pistoler, men jag tog ej. Han är född på Granadas slätter och knappast fem år gammal ; ni skall ej kunna finna maken till häst. — Det är bra, svarade ryttaren. Hästen ir vacker och god, fastän han har några fel.