Göteborgsposten – 26 juli 1860, sida 3

ende på de kristnas beskydd. England deltager med en flotta i expeditionen och billigar den franska truppsändningen. Österrike och Ryssland likaledes. Preussens svar saknäs ännu, men man tror det skola bli i samma anda som de öfriga makternas. Den slutliga konventionen skall bestämma europeiska mterventionens karakter och atsigter. Man atvaktar ännu Turkiets samtycke. — Säkert är att Frankrike redan fattat sitt beslut, innan Moniteuren meddelade, att en ötverenskommelse traftats mellan makterna. Redan d. 20:de inträffade general Trochu, som skall anfora ; expeditionen, i Marseille och samma dag lemnade hans stabschef, öfverste Osmont, Toulon, för att begifva sig till Bejrut, likasom man slutligen samma dag fullbordat utrustningen af de stora transportskepp, som skola ötfverföra trupperna. Inom kort skall en ansenlig fransk, engelsk, rysk och österrikisk flotta vara samlad utanför Bejrut. Det i telegram förut meddelade ryktet om Garibaldis landstigande på neapolitanska kusten eger all sannolikhet för att vara sannt; ty underrättelserna från Neapel häntyda på att ögonblicket är gynsamt att utföra ett afgörande slag. Det heter visserligen i de officiela franska tidningarne, att sinnesstämningen blifvit betydligt bättre, sedan gardet aflägsnades, och att lugnet ej heller sedan blifvit stördt, men både i armeen och marinen råder stort missnöje. Flere sjöofficerare ha tagit afsked och ännu flera ha gjort till ett vilkor för sitt qvarstannande i tjensten, att de icke skola föras mot sina landsmän. Samma är förhållandet med en stor del ofticerare vid artillerioch ingeniörskorpsen. Mellan general Clary, som har befälet i Messina, och general Bosco, näst under honom i befälet, herrskar stor oenighet, emedan den förre ville inskränka sig till defensiven, då Bosco återigen ansåg det vara riktigast, att gå anfallsvis till väga, och fick medhåll af regeringen. Han har nu ryckt ut med tre bataljoner infanteri och ridande jägare, hvilket väckt så stor obelåtenhet inom Clarys korps, att soldaterna förklarat sig vilja nedlägga vapen om Bosco blir slagen, såsom sannohkt är, alldenstund hans afdelning består af nya och endast till hälften disciplinerade trupper, och öfverste Medici väntar honom i en fast position vid Santa Lucia. — La Greca skall äfven ha skildrat i Paris Neapels ställning såsom högst törtviflad, men de syriska angelägenheterna tyckas ha afkylt intresset för honom. Angående alliansen med Hardinien, som tyckes vara den enda räddningen för bourbonska dynastien, heter det, att Cavour skall ha uppställt så öfverdrifna fordringar, med afseende på Venedig och Kyrkostaten, att Manna, som står i spetsen för neapolitanska ambassaden, förklarat sig vara ur stånd, att ingå på dem, innan han orhållit svar från sin regering. Från Palermo skrifves, att ombord på tvenne neapolitanska skepp, som tagits af Veloce funnos 42,000 ducati och 2,000 skor, samt mycket proviant för General Boscos trupper i Milazzo, dessutom en; sabel, som konungen skickade denne officer. — Diktatorn tänker på allt och har, innan sitt aftåg från Palermo, utfärdat till Palermos damer följande proklamation, hvilken vittnar om den ädle krigarens goda hjerta: I medvetande om en god gerning föreslår jag er här, Palermos damer, något som säkerligen skall vara angenämt för så ädla hjertan som edra! Er, som jag i farans stund lärt känna . . . sköna i er vrede och er upphöjda fosterlandskärlek . . . i stridens raseri nedslående de grymma utländska legoknektarne och uppeldande Italiens modiga söner, hvilka förenat sig för att bli fria eller dö? Full af för-. troende vänder jag mig till er, sköna Palermitanskor, för att inför er bekänna ett anfall af svaghet. Jag,l en gammal soldat i både nya och gamla verlden, har : gråtit, gripen i djupet af mitt hjerta, jag har gråtit, ej vid anblicken af de lidanden och den förstörelse, till hvilka denna stad blifvit dömd, ej heller vid åsynen af bombardementets spillror och de stympade åiken, utan vid anblicken at de enkor och barn, som I iro nära att dö af hunger! I hittebarnhuset gå 901 till 100 barn, hvilka skola omkomma af brist på . vård. En enda amma närer vid sitt bröst fyra arma varelser. Allt öfrigt låter jag edra medlidsammal bjertan ana, som redan gripits af denna sorgliga underrättelse. Bland de många farväl jag tagit i mitt if skall säkerligen det vara det smärtsammaste, som skiljer mig från den mig så kära befolkningen på eder ö. ). Jag skall sörja djupt i dag. Men jag hoppas, att min smärta skall förmildras genom Er, den ädlare delen af detta folk, genom förhoppningen, genom öfverty-. gelsen, att dessa öfvergitna, oskyldiga barn, som : slumpen mera än brottet utsatt för skam, som länge . varit utstötta ur menskliga samfundskretsen och lömts till ett lif af alända nach vanära att dacca