Göteborgsposten – 26 juli 1860, sida 2

— Skulle han ha fått den nycken, att spela ? — Det tror jag icke, herr grefve. — Då skall jag taga reda på honom der. Farväl så länge, min bäste löjtnant! — Ödmjukaste tjenare, hr grefve. Derpå ropade civillöjtnanten till sina soldater: — Låt grefve de Bernac passera! Soldaterna öppnade vördsamt sina leder och den unge mannen fortsatte sin väg inåt marknadsplatsen. Civillöjtnanten, Rödhalsen och soldaten fortsatte å sin sida sin gång mot restaurationen, hvars dörr de snart uppnådde. Soldaten Giraud gick åt sidan, för att lemna dem fri passage, och helsade militäriskt på löjtnanten. Rödhalsen, hvars lifliga och genomträngande blick redan genomilat salen, gjorde en åtbörd af förtviflan. — Han är icke mera här! sade han. Vi ha dröjt för länge. Om man lydt mig, skulle han nu varit i vårt våld. — Säg snarare, att du velat gyckla med rättvisan och tillnarra dig en utlofvad belöning, men du skall dyrt få betala ditt streck, sade tjenstemannen vredgad. Soldat, tag väl vara på denne eländige! (Forts.)