Göteborgsposten – 26 juli 1860, sida 2

Civillöjtnanten lät sin trupp göra halt och stänga af gatan ungefär 500 steg från det ställe, der den första truppafdelningen stod. Ett dussin butiker, bland dem juvelerarens, dit Babin gått in, bevakades af truppen. Civillöjtnanten gick framåt mot restaurationen, åtföljd af spionen och soldaten, som bevakade denne. Då han passerade förbi juvelerarebutiken, kom en ung och förnäm man skrattande ut derifrån. — Aha! är det ni, herr de Villiers! utropade den unge mannen. Hvad fan tänker ni göra här på marknaden? — Min pligt, herr grefve de Bernac! svarade civillöjtnanten med en djup bugning. Den unge mannen, som nyss kommit ut från juveleraren, var verkligen den unge grefven, som vi känna. Samma drägt, samma ansigte, samma röst, samma rörelse, samma växt: man kunde omöjligen misstaga sig derpå. — Ah! inföll grefven vårdslöst, ni tänker arrestera någon, kan jag se. Nå, lycka till! Vänta, säg mig, tillade han och stannade, efter att ha gått några steg framåt, hvar håller herr dAumont bus i detta ögonblick. — Hans nåd ståthållaren är i Jonas hus, herr grefve, svarade löjtnanten.