hastighet, som utgör ett så betecknande drag hos Parisarne. — Polisen! polisen! skrek man från alla håll. — Plats! sade sergeanten, som förde befälet, och lät stänga gatan till hela dess bredd med sina soldater, hvilkas tjocka gevärskolfvar nu stötte med starkt genljud mot gatan. — Hvad står på? Har någon stulit? Hvad vill man oss? frågades från alla håll. Men de oroligaste voro synbarligen de, som befunno sig på restaurationen, hvilken var alldeles omringad med polis. Några ville gå ut derifrån. Sergeanten förbjöd dem. — Hvad är det fråga om? sade restauratören med denna oro, som anstår hvarje köpman, hvilken ser sig hotad i försäljningen af sina varor. — Civillöjtnanten skall säga er det, svarade sergeanten. — Civillöjtnanten ! upprepade borgaren och följde med blicken den riktning, som sergeanten utpekade med fingret. Civillöjtnanten nalkades verkligen i spetsen för den andra truppen. Rödhalsen gick bredvid honom, fasthållen af en jättehög stadssoldats kraftiga arm,