Göteborgsposten – 26 juli 1860, sida 1

— Jag sade er ju, att vi icke skulle få veta någonting! hviskade han nästan ohörbart. — Men vi veta redan en vigtig sak, skulle jag tro! svarade Babin. — Hvad då? — Att Giraud finnes till. Derpå vände han sig åter till soldaten, som tycktes fördjupad i sina egna tankar. — Huru är det nu med den stackars Andr? frågade han. — Soldaten Andr, återtog soldaten, kallar sig nu Giraud och han har kommit till Paris, för att hälla sin ed, ty han har fått veta, att La Chesnaye skall befinna sig i hufvudstaden. XVI. Pariserborgaren. — I sanning, min bäste herre, sade Parisaren och lutade sig tillbaka, denna berättelse är en af de intressantaste jag hört, den har gjort ett lifligt intryck på mig och om ni någonsin behöfver min tjenst, så räkna på mig. — Tack! svarade Giraud. Jag har omtalat för er mina olyckor, men det öfriga rör mig ensam! Jag har bestämt min plan... endast Gud och jag sjelf skola veta, hvad de skola lida, som frånröfvat mig den qvinna jag älskade,