Från Utlandet. En depesch till franska tidningen Pays hvars riktighet bekräftas af åtskiliga andr: telegrammer efter italienska tidningar, förklara på följande sätt den för några dagar sedai omnämnda mystiska ministerkrisen i Neapel Ungefär fyratio gardessoldater sprungo om kring på gatorna under rop af lefve konun gen! ned med konstitutionen! Härigenon kom hela staden i rörelse och ministeren in gaf ögonblickligen sin äfskedsansökan, på de man icke skulle anse den vara medbrottslig i denna handling, Konungen lät straxt arre stera soldaterna och lofvade att de skull ställas inför krigsrätt. Derpå begaf han sig till kasernen och fordrade, att alla soldaterne skulle besvärja författningen. Nu återtog ministrarne sina portföljer. Hvarken i dette telegram eller i de andra berättelser nämnes ett ord om ministeren San-Martino, hvilken alltså endast existerat i telegrafkorresponden: tens fantasi. Det heter nu, att den energi konung Frans vid detta tillfälle lagt i dagen gjort ett godt intryck och att den diplomati ska korpsen öfverlemnat åt honom en lyck: önskningsadress. Detta oaktadt vill man ej sätta något förtroende till Bourbonska dynastiens uppriktighet och räddning för Neapels tron. Messina 6 Juli. D. 4:de inträffade härst. ångf. Vesuvio med bomber och krigsammunition. Nunziantes generalstab befinner sig till största delen härstådes. I stället för det förra tvångssystemet råder här nu den största frihet. Någon polis finnes här icke; i kafföerna är Garibaldis officiela tidning tillgänglig för alla och revolutionskomiten, som har sitt säte i trakten häromkring, kan arbeta alldeles ostörd. Palermo 18 Juli. En del af ministeren har begärt sitt afsked. Neapel 19 Juli. Inrikesministern har, beledsagad af en jublande folkmassa, varit närvarande vid de 44 landsflyktiges landstigning, som nu återvändt hem. General Clary i Messina har på telegrafisk väg begärt förstärkning. Messina blockeras af Garibaldister och tyckes ej kunna hålla sig länge. Rom 18 Juli. Förhållandet mellan påfliga hofvet och Tuillerikabinettet har ej blifvit bättre. Pålven vill ej inlåta sig på de utlofvade reformerna och nekar äfven att stadfästa