Göteborgsposten – 25 juli 1860, sida 2

ställa forskningar efter Jeanne och hennes bortröfvare. Han irrade under sex veckors lopp genom provinsen, utan att lyckas erhålla den ringaste underrättelsen. Han trodde då med skäl, att La Chesnaye och hans band för någon tid lemnat skådeplatsen för sina bedrifter och riktat sina plundringar mot andra delar af riket. — Emellertid, sade Babin, då berättaren tystnade, bör er Andrå vara den person mycken tack skyldig, som så oförväntadt rykte honom ur bödelns klor, genom att skaffa honom nåd hos konungen, — Det är sannt! genmälte Giraud. — Och denne person är väl någon förnäm man, kan jag tro? — Kanske. — Huru? Ni vet då icke, hvem det är? -—Och Andre vet det icke heller ? — Nej. — Hvad! en person räddar honom från galgen och han känner ej sin räddares namn? — Han känner det icke. — Det är märkvärdigt! (Forts.)